Arvokisamme ovat jälleen edessä valintakokeineen. Onnittelen kaikkia lohkonvalintojen paikan saavuttaneita menestyksestä ja toivotan edelleen onnea jatkoon pääseville!

Metsästyskoirien omistajille ja metsästäjille syksy on yleensä harmaudestaan huolimatta pääosin positiivisia tuntemuksia herättävää aikaa. Moni säästää kesälomiaan elo- ja syyskuulle, osa jopa lokakuulle varsinaista hirvijahtia varten. Itse en ole lomiani erityisesti säästellyt, mutta edelleen ne nyt lokakuun vaihteessa ovat erinäisistä syistä vain jääneet pitämättä.

Nurjan puolensa syksy näyttää paitsi alituisina vesisateina niin myös menetyksinä hihnan molemmissa päissä. Kaikki ystävämme eivät tänäkään vuonna saaneet tilaisuutta 20. elokuuta laskea koiraansa irti hirviä hakemaan. Tämä kuuluu tietysti elämään samoin kuin sekin, että menetämme koiriamme monista eri syistä. Koiriamme uhkaavat monet vaarat, joille me emme voi juuri mitään kuten esim. liikenne autojen ja junien muodossa, hirven polkemiset jne. Toivottavasti emme ole kuitenkaan täysin kädettömiä jatkossakaan valtion koirien aiheuttamien vahinkojen minimoimisessa.

Hirvijahti on meilläkin käynnistynyt eivätkä ensimmäiset jahtipäivät tuoneet yllätyksiä. Muutama hirvi nurin ja kanta on meillä odotetun heikko. Onhan tuo tilanne ollut nähtävissä jo useamman vuoden ajan ja käsitys vahvistunut tässä alkusyksyn aikana koiria treenatessa. Tulevina vuosina meilläpäin nousee sitkeästi hakevien ja jäljittävienkin koirien arvostus. Nuoren koiran koulutus taas on entistä työläämpää.


Harmaat pentueet

Jämtlanninpystykorvien ja harmaiden norjanhirvikoirien rekisteröinnit näyttävät olevan edelleen kasvussa. Jämtteillähän tapahtui viime vuonna reilu16% kasvu rekisteröintimäärässä ja niinpä tänä vuonna heinäkuun loppuun mennessä jämttejä onkin jo rekisteröity enemmän kuin vuoden 2009 aikana yhteensä. Viime vuoden lukuihin (vastaava tarkastelujakso heinäkuun loppuun asti) verrattuna kasvu on kuitenkin tänä vuonna pientä ja harmaat näyttäisivät hieman saavuttavan jämttejä. Erot muutoksissa ovat kuitenkin niin pieniä, että ne mahtuvat vielä virhemarginaaliin. Ennustan kuitenkin rekisteröintien molemmilla roduilla hieman kasvavan viime vuoteen verrattuna ja varmasti jämtlanninpystykorva säilyttää kiistattoman valta-asemansa rekisteröintimäärällä mitaten tänäkin vuonna.

 

Harmaalla alueella sääntöjen kanssa

Tänä syksynä on virinnyt jälleen koekauden alkaessa keskustelu koesääntöjen eri arvostelukohdista ja niiden tulkinnoista. Erityisen suurta mielenkiintoa on herättänyt sääntötoimikunnan linjaus pysäyttämisen osalta silloin kun vähintään yksi karkko jää kokonaan saavuttamatta erän aikana. Harva enää muistaa, että jo vihreässäkin kirjassa oli ristiriitaista tekstiä ”kaikkien karkkojen pysäyttämisen” ja ”vähintään kolmen uusintahaukun” muodossa. Siinä suhteessa sääntötoimikunnan selvennys olisi voinut tulla jo vaikka 10 vuotta sitten. Valitettavasti punaisen kirjan tekstin muotoilussa pysäyttämisen kohdalla tuli selvä puute, vaikka tekstiä viimeistellessä itse asia jo oli selvä. Ylituomareilla pitäisi asiassa olla yhtenäinen linja, koska tämä asia on koulutettu jo kahtena vuonna peräkkäin ylituomareiden jatkokoulutuksissa.

Säännöt eivät miellytä koskaan meistä ketään kaikilta osin. Tämä on aika vahvasti sanottu, mutta kukapa sen voisi kiistääkään - en minä ainakaan. Näin on aina eikä täydellisiä joka tilanteeseen ja kaikille sopivia sääntöjä voida tietenkään tehdäkään. Täsmällisempään ilmaisuun voidaan pyrkiä ja ammattimaisissa käsissä tekstiä saataisiinkin varmaan syntymään myös enemmän kuin pienen romaanin verran. Onko sekään kuitenkaan tarkoituksenmukaista?

Uusi pohjoismaisten sääntöjen luonnos on meidän kaikkien nähtävänä nettisivuillamme. Tämän syksyn aikana meidän täytyykin käsitellä sääntöluonnosta kokeiluissa ja miettiä niitä kokonaisuutena sekä muodostaa mielipiteemme niiden käyttökelpoisuudesta.

Rotujärjestöjen hallitukset ovat käsitelleet sääntöjen luonnosta ja säännöt ollaan viemässä keväällä vuosikokouksiin.

Saavutammeko yhteisillä säännöillä etuja?

Yhteisten sääntöjen myötä pääsisimme yhteismitalliseen arvosteluun eri maissa, mikä olisi tärkeää, koska jalostuspohjamme on kuitenkin entistä enemmän yhteinen. Hyvin helposti olisi silloin myös toteutettavissa yhteinen tietokantakin kaikkine toimintoineen.

Mielestäni luonnoksen mukaisella arvostelulla koirat voivat edelleen kilpailla haukkukokeissa ja säilyttämällä teknisessä osassa kaikki entisetkin tiedot voimme edelleen kerätä koiriemme tekemisistä saman informaation sekä hyödyntää sitä jalostuksessa. Samalla vapautuisi myös GPS käytettäväksi koiran suorituksen arvostelussa.

Kevään vuosikokouksessa itse kukin sitten päättää omalta kohdaltaan onko valmis hyväksymään uudet säännöt vai jatketaanko nykyisillä myös tulevina vuosina.

Harmaita kennelliiton hallitukseen?

Kennelliiton syysvaltuusto on käsillä marraskuussa ja siellä tehdään henkilövalintoja kennelliiton hallitukseen. Mielestäni on erityisen tärkeää säilyttää metsästyskoirien edustus hallituksessa eikä pieni lisäkään koskaan pahitteeksi olisi. Realismia kuitenkin on se, että metsästyskoiria edustavien tahojen paikkojen lisääminen ei liene mahdollista. SKL:n hallituksessahan ei toki mitään kiintiöpaikkoja olekaan, vaan henkilöt sinne valitaan henkilöinä.

SKL:n hallituksen toimintaan osallistuminen edellyttää henkilöltä joko työelämän ulkopuolella olemista tai vähintäänkin erinomaisen suuria vapauksia pitää vapaita arkipäivinä - ei vain satunnaisesti vaan enemmän tai vähemmän säännönmukaisesti. Itselläni parransänki on mennyt melko valkoiseksi ja tukkakin menettää alkuperäistä väriään, mutta sellaista harmautta SKL:n hallituksessa on jo kylliksi, kun katsotaan nykyisten jäsenten ikäjakaumaa.

Kennelliitossa valmistellaan uusia sääntöjä järjestölle itselleen ja siellä halutaan mm. rajoittaa valtuuston jäsenten määrää. Erilaisia rotujärjestöiksi tulkittavia yhdistyksiä syntyy jatkuvalla tahdilla lähinnä pääkaupunkiseudulle ja kaikilla näillä on yhtä suuri vaikutusvalta kennelliiton valtuustossa kuin esim. jäsenmäärältään 100-kertaa suuremmalla rotujärjestöllä. Skeptikkona epäilen, että tuohon on tuskin tulossa merkittäviä muutoksia. Muutoksia kaivattaisiin kuitenkin myös SKL:n hallituksen tehtäviin. Nykyisellään hallituksen päätöksenteko tukitaan paperipinoilla, jotka eivät mahdu normaaliin salkkuun. Siellä välissä sitten on helppo ujuttaa läpi asioita, joita hallituksen kokouksessa mukana ollutkaan ei jälkikäteen tunnusta koskaan hyväksyneensä.

Vaikka tunnetun pyrkyryyteni innoittamana liikkuu kaikenlaisia huhuja niin minulla ei ole aikomusta olla käytettävissä valittaessa SKL:n hallitukseen jäseniä erovuoroisten tilalle marraskuun kokouksessa. Tällä hetkellä hallituksessa istuu sekä SPJ:n että SAJ:n edustaja. Aiemmin myös Jaakko Ilvonen SHHJ:n edustajana oli mukana hallituksessa ja paikan menettäminen oli takaisku meille. Mielestäni kuitenkin suurten rotujärjestöjen (SAJ/SHHJ/SPJ) parista hallituksessa pitäisi olla riittävä edustus ja SHHJ:n olisi toiseksi suurimpana sinne sopiva henkilö löydettävä, ehkä jo seuraava järjestömme puheenjohtaja olisi tehtävää valmis tavoittelemaan.

Tänä vuonna suurimman rotujärjestön puolelta on tulossa ehdokasasetteluun uusi, sopiva ja pätevä henkilö. Toivottavasti kaikki kennelpiirienkin kautta kokouksessa mukana olevat asettuvat yhteisen ehdokkaan taakse tulevassa äänestyksessä!

 

En grå höst!

Våra värdetävlingar med zonuttagningar är igen aktuella. Jag vill gratulera alla som fått en plats i en zontävlingen till framgången och önska fortsatt lycka åt de som kommer att gå vidare!

För ägarna till jakthundar och för jägare är hösten i allmänhet trots sin gråa framtoning, i huvudsak en tid som väcker positiva känslor. Mången sparar sin semester till augusti och september, en del t o m till oktober för älgjaktens skull. Själv har jag inte speciellt sparat på ledigheter, men fortfarande har de av olika anledningar inte kunnat hållas under oktober.

Sina avigsidor visar hösten inte enbart som ständigt regnig, utan även som förlust i kopplets båda ändar. Alla våra vänner fick inte heller i år möjlighet att släppa loss sin hund den 20.e augusti för att söka älg. Detta hör naturligtvis till livets gång, liksom även det, att vi förlorar våra hundar av många olika orsaker. Många faror lurar för våra hundar och för vilka vi inte kan göra så mycket, som t ex i form av bil- och tågtrafik, älgens sparkar osv. Förhoppningsvis är vi dock inte helt handlösa i fortsättningen när det gäller att minimera de skador som staten förorsakar våra hundar.

Älgjakten har startat även hos oss och de första jaktdagarna har inte fört med sig några överraskningar. Några älgar har fällts och älgstammen är hos oss så svag som väntat. Nog har vi ju kunnat se trenden redan under flera år och uppfattningen har stärkts under förhösten då vi tränat hundarna. Under kommande år stiger nog uppskattningen av de hundar som söker ihärdigt och även spårar. Skolningen av unga hundar har blivit allt jobbigare.


Valpkullarna

Registreringstalen för jämthund och gråhund ser fortfarande ut att öka. I fjol skedde ju hos jämten en ökning med hela 16 % i antalet och även i år per den sista juli har det registrerats fler jämthundar än under hela år 2009. Jämfört med senaste års antal (motsvarande period t o m juli) har ökning dock varit liten och gråhundarna ser ut att lite komma ifatt jämtarna. Skillnaderna i förändringarna är dock så små, att de ryms inom felmarginalen. Jag tippar dock att antalet registreringar kommer att växa litet för båda raserna jämfört med senaste år och säkert kommer jämthunden att bevara sin klara ledarställning i antalet valpregistreringar även detta år.


Inom den grå zonen vad reglerna beträffar

Under höstens första provperiod har det igen uppkommit diskussioner om hur provreglerna skall tolkas i olika bedömningsmoment. Speciellt stort intresse har regelkommitténs linjedragning rönt för ställandet, vad gäller den situation, då minst en stöt leder till att hunden inte får ny kontakt med älgen. Få kommer längre ihåg att i den gröna boken fanns det motsägelsefull text som ”ställande efter varje stöt” och ”minst tre nya ståndskall”. I det avseendet kunde regelkommitténs klargörande ha kommit redan för tio år sedan. Beklagligtvis kom det i den röda boken i textformuleringen om ställandet är ingå en klar brist, fastän det vid redigeringen av texten i själva verket var klart hur saken skulle skrivas. Överdomarna skall här ha en gemensam linje, för denna sak har varit uppe på deras fortbildning redan under två år.   

Reglerna är aldrig oss alla till lags på alla punkter. Detta är ett ganska starkt påstående, men vem kan bestrida det – inte jag i alla fall. Så är det alltid och man kan inte göra regler som är fullständiga för varje situation och som är alla till lags. Man kan försöka få en precisare utformning och med professionell hjälp kunde man säkert få texten så mycket mera än en som en liten roman. Är det då ändamålsenligt?

Förslaget till de nya nordiska reglerna finns till allas påseende på vår webbsida. Under höstens lopp ska vi också testa reglerna i prov och sätta dem i ett sammanhang samt utforma vår åsikt om deras användbarhet.

Rasklubbarnas styrelser har behandlat regelförslaget och förslaget kommer att framläggas för årsmötena på våren.

Kommer vi att uppnå fördelar med gemensamma regler?

Med gemensamma regler skulle vi få en likartad bedömning i de olika länderna, vilket skulle vara av vikt, ty vår avelsbas är ändå allt mera gemensam. Mycket lätt skulle man då kunna förverkliga en gemensam databas med alla dess funktioner.

Med en bedömning enligt det nya förslaget anser jag, att hundarna fortfarande kan tävla i jaktprov och genom att bevara de tidigare detaljerna i den tekniska delen kan vi fortfarande samla in samma information om hundarnas arbete samt dra nytta av det i aveln. Samtidigt skulle vi också få en fri användning av GPS-pejlen vid bedömningen av hundens prestationer.

På vårens årsmöte får var och en sedan för sin del avgöra om man är klar att godkänna de nya reglerna eller fortsätter vi med de nuvarande även under kommande år.

 

Grått i Kennelklubbens styrelse?

Kennelklubbens höstfullmäktige håller möte i november och där förrättas personval till kennelklubbens styrelse. Jag anser att det är synnerligen viktigt att bibehålla jakthundarnas representanter i styrelsen och en liten ökning vore aldrig till last. Realistiskt är dock en utökning av platserna för de som håller på jakthundarna troligen inte är möjlig. Det finns dock inte några kvotplatser i FKK:s styrelse, utan personerna inväljs som person.

Att delta i FKK:s styrelseverksamhet innebär för ledamöterna att man står utanför arbetslivet eller att man minst har väldigt stora friheter att hålla ledigt under vardagar – inte endast tillfälligt utan mer eller mindre regelbundet. För mig har skäggstubben redan blivit rätt ljus och håret håller också på att förlora sin ursprungliga färg, men en viss grå nyans finns det redan tillräckligt av i FKK:s styrelse, då man betraktar de sittande ledamöternas åldersfördelning.

I Kennelklubben bereds nya stadgar för organisationen och där vill man bl a begränsa antalet fullmäktigemedlemmar. Olika föreningar som anses som rasklubbar föds i fortsatt takt närmast i huvudstadsregionen och alla dessa har lika stort inflytande i kennelklubbens fullmäktige som t ex en rasorganisation som har 100-falt större medlemsantal. Som skeptiker tvivlar ja på, att man får till stånd några större ändringar på den punkten. Förändringar borde också ske visavi FKK:s styrelses uppgifter. För närvarande stöder sig styrelsens beslutsfattande på pappersbuntar, som inte ryms i en normal portfölj. Emellanåt är det dock lätt att få igenom ärenden, som medlemmar vilka deltagit i mötet, i efterhand inte erkänner att de varit med och godkänt.

Fastän det rör sig alla möjliga rykten, som delvis härrör från min erkända halsstarrighet, så har jag inga planer på att stå till förfogande när man ska välja nya medlemmar till FKK:s styrelse vid mötet i november. För närvarande sitter det en representant för Spetsklubben och Stövarklubben. Tidigare var också Jaakko Ilvonen med i styrelsen som representant för vår klubb och att förlora den platsen var ett bakslag för oss. Jag anser dock att de stora rasklubbarna (FSK/FJGK/FSK) borde ha en tillräcklig representation och från FJGK, som den näst största organisationen, borde det hittas en person till en styrelspost, kanske skulle det för vår kommande ordförande vara en uppgift att ha som målsättning.

I år kommer det från den största rasklubben att föreslås en ny, lämplig och kompetent person till en styrelseplats. Förhoppningsvis ska de, som via Kenneldistrikten är närvarande på fullmäktigemötet, kunna stöda den gemensamma kandidaten i kommande omröstning!